samla mina ord, detta är mitt liv.

jag har fått tillbaka alla tankar igen, hur det va när du betydde så oerhört mycket.
förstått hur mycket jag verkligen saknar dig, saknar att se ditt namn på min skärm på mobilen,
när du satt och skrev texterna som gjorde så att man kände sig alldeles speciell.
jag kommer ihåg än idag, va det va som du satt och skrev, och dina ord, så magiska.

" när jag fick chansen tog jag den .
jag såg hela världen i dina ögon.
sen nu har vi blivit riktigt bra vänner!
och blir bara bättre och bättre varje vi snackar.
så otroligt bra är du.
solen i livet, gör som man vill leva.
hoppar du - hoppar jag.
jag lever för min emma. "

det kommer alltid ha en så jävla stor plats i mitt liv, och jag kommer aldrig glömma hur otroligt bra du är.
jag sitter och läser ditt brev när jag är nere, det får mig kanske inte på bättre humör, men det får mig att känna att jag verkligen behöver dig.
men jag vet inte om vi kommer fixa detta igen.
det är jobbigt att se dig, bara se ditt underbara leende och hur du får att alla andra att må så himla bra.
alla utom mig, du ser mig, och blicken tas bort på direkten, du vill inte ens se mig.
detta sårar mig så himla mycket.
men om detta är slutet på vår vänskap, då får jag försöka att glömma dig.
även om att jag vet att det inte kommer gå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0